Stortjuven Asp och magin

Stortjuven Asp bodde i Rumskulla för många år sedan När han dog, bodde han i Sund, och när jag gick i skolan, bodde han i fattigstugan. Jag frågade, om han inte kunde lära ut sina konster åt mig. — Jo, sa han, men jag tror inte du tål'et. Men tror du dä, så ska du gå tri varv ansyls runt körka. Och så talade gubben om, precis hur det skulle gå till. Samme sak ska du göre tri torsdagsmornar, å när dä ä gjort, så kom ihåg, va ja sä'r nu! Om du får si e märr som föler ute på marka, så ska du si, att där växer ett venstrå högre än di are. Dä strå't ska du ta öpp. När du har gått dine varv kring körka, ska du ta hål på ett ringfinger, så att blo kommer ut. Venstrå't ska du blöte i blo'n. När du kommer te körkdöra, ska du sticke in dä i nyckelhålet. Då får du si den du vill tale mä, för då viser sä själve farbror i Elltorpet, å sen får du nog vete resten.

Vem Aspen hade till hjälp, det visste alla människor. Men det måste också erkännas, att han inte bara gjorde elakheter. En gång var han hos nämndeman Johansson i Lövåsa i Sund och öppnade en byråklaff. Nämnde. man hade tappat nyckeln, talade han själv om, och därför hade han bett Asp att komma och öppna klaffen. När Aspen kom dit, la han handen över nyckelhålet, och då flög klaffen upp av sig själv. Han var nog inte så dummer, gubben. Och inte hade han nån dålig hjälp heller.

Källa: Elis Åström 1962: Folktro och folkliv i Östergötland. Uppsala. s.47