Skydd mot det okända

Sådana som kunde skämma kritter var inte det bästa att råka ut för. Men det fanns möjligheter att hindra dem. Innan en släppte ut djuren på våren, såg en alltid till, att det fanns en bit stål under lagårdströskeln, så att de fick gå över stål. Då var det inte lönt att försöka skämma dem. Stål var för resten bra för folk också. När en kvinna hade fött barn, så fick hon inte gå ut utan att ha stål med sig. Ända tills hon hade blivit kyrktagen, måste hon bära stål på sig för att inte råka illa ut. Barnet skyddades" bäst med en psalmbok. En pojke skulle döpas, innan han var fjorton dagar gammal, men en flicka var det inte så noga med. Hon kunde få vänta fjorton dagar till. Men för att inte den lede skulle röra barnet eller trollen byta bort det, innan det var döpt, skulle det alltid ha en psalmbok liggande på bröstet.

Källa: Elis Åström 1962: Folktro och folkliv i Östergötland. Uppsala. s.31-32