Skinn Skärpus Sägnen

Denna sägen upptecknades 1916. Det dröjde hela 26 år innan jag fick höra en liknande. En av de äldsta pensionärerna på Tidersrums ålder¬domshem berättade i stort detsamma som Söderlund, men sägnen från Tidersrum var mindre detaljerad, och i pensionärens berättelse var den morgontidige kyrkbesökaren en mördare, som inte kunde få ro i sin grav, förrän han hade fått förlåtelse av den mördade. På de dödas julotta hop¬pades han, att han skulle träffa sitt offer. Så skedde också, men när han började tala med den mördade, höll han sig inte till sanningen. Han ljög, så att det luktade illa om honom. De andra rusade på honom och manglade honom, tills skelettet inte liknade ben utan bara ett skrumpet skinn. Sedan hängde de upp mördaren över kyrkdörren, och där vart han känd under namnet Skinn Skärpus.

Källa: Elis Åström 1962: Folktro och folkliv i Östergötland. Uppsala. s.19