Johansson och hästarnas resa

Vid Graby i Sund fanns en kusk som hette Johansson. Han kunde en hel del konster. När herrskapena skulle ut och åka, ville han alltid vara först att köra fram och hämta. Kamraterna tyckte förstås illa om att han alltid skulle vara först. När Johansson en gång kom för att sela på, hade de andra knäppt sönder hans selar, för att han skulle bli efter. Han såg, hur det var fatt, men han låtsades om ingenting och gjorde sig ingen brådska. När de andra var klara att ge sig iväg, kunde de inte få sina hästar nr fläcken utan hade bara att vänta. När Johansson också var färdig, sa han: vill ni följa med nu, så åker vi. Då först förmådde deras hästar röra sig ur fläcken.

Källa: Elis Åström 1962: Folktro och folkliv i Östergötland. Uppsala. s.57-58