Käringens önskningar blir kaos

De va en käring, som gick te en källa me sina två vattenembar. Å i källan låg en tremarksgädda, å den tog hon opp. Då sa gäddan: "Om du släpper mej, så ska du få önska dig tre önskningar." Å käringen tänkte då först på sina tunga vattenembar: "Om di fick gå upp för backen, så jag slapp å bära dom". Å då sa hon, "Ja, först och främst önskar ja, att allt som ja säger till 'gå' så går de å att allt va ja vill bryta, går de av, å allt va jag drar på, så blir de långt" – för se hon tänkte på sina tunga vattenembar, som va tunga att gå uppför me, och för si hon tänkte på hur svårt det var att hugga sin ve', och för si hon tänkte på hur väven aldrig räckte te alla så många skjortor som hon ville ha. "Jaha", sa gäddan, och så släppte käringen ner gäddan i källan. "Gå" sa käringen till sina vattenembar. Men när hon fick se dem vandra av uppför backen, ble hon så till sej så att hon skrek till och slog sig på bena å sa: "Kors i Herrans namn". Å bena geck av, och käringen te å gråta och skrika. Å ve hon då snöt sej, tog hon lite hårt i näsan, och näsan ble så lång så den gick ända till stugan.