Skomakare och mystiskt skelett

En skomakare var på ett ställe och gjorde skor. Då kom det en liten pys opp och dansa och sjöng: "Bena är lång, bötta är trång, och än danser jag en gång. Skomaker, si mi näs!" Han hade en så lång näsa, och den skar skomakarn av för var gång. Han kom upp fem gånger, och mellan var gång försvann han vid spisen. På morron tog de upp flishällen i spisen, och där i gruvan låg ett skelett sönderbrutet. Men skomakarn hade skurit näsan av fem av sina skor. Någon jungfru hade lagt ner honom i spisen.

Källa: Bengt af Klintberg 1972: Svenska folksägner. Stockholm. s. 188