Goanisse och smedjens hemlighet

Goanisse hade bönderna. Den bonde kunde ha flera stycken de tar dit säd och hö från andra. De satte ut gröt till goanisse.

Vi bodde nära ån. För att vi inte skulle gå dit ner, prata min far om, att när han var gesäll, hade han flera kamrater. En av dem hette Pelle. De andre satte mat till tomtarna, men det gjorde aldrig Pelle. En gång hade han skitit på tomtarnas tallrik.

De skulle in och äta men fick inte gå ifrån smedjan alla. En gång var det Pelles tur att gå in först och äta, och när han kommit tillbaka, fick de andra gå in i köket. Som de satt vid bordet, knackade det på rutan och någon vid fönstret sa: "Nu ä Pelle varm." Då de kom ner, var det alldeles upplyst i smedjan och tomtarna stod och smidde sej på sina ben. Och Pelle var uppbränd i spisen.
Mannar kom in en gång, och fick se dem. Det var flera som var i smedjan. En del kvällar kom far upp tidigare än han brukade från smedjan. "Jag var tvungen att sluta." sa han, "för de skulle till med sitt arbete." Han menade tomtarna.

Far var vapensmed. Han hette Fabian Oscar Berg. Han var fostrad i ett fosterhem. Hans fostermor arbetade som en karl i smedjan. Hon skodde hästar och beslog kärror. Nej, hon gjorde inga här, men hon skulle vara väldigt duktig till att härda yxor.

Far blev 73 år gammal. Min mor dog vid 51 års ålder i lunginflammation.