August på Granet

August Jonasson, Rataryds by Angelstads socken, Kronobergs län, hade varit blind sedan han var 30 år. På grund av att han alltid vistas inom socknen, kände han vägar och gårdar, att han sedan på egen hand kunde vägleda sig långa vägar, till och med att han ensam gick den en mil långa vägen till Ljungby.

Man skulle svårligen tro, att en blind människa skulle kunna vara så oberoende av andra människors hjälp, som August på Granet. Han var en stor biodlare och hade haft bisamhällen "till hälftens" ute i väl tio kyrksocknar, dit han i tur och ordning begivit sig för att skatta bina. Hans mäst anlitade handtverk var att slakta får och lamm samt uppköp av vilt. Han gick ofta från hans hem belägna Ljungby, där han uträttade alla ärenden, för sig själv och andra, till och med bankaffärer. På penningar kunde ingen lura honom. Unnens marknad besökte han ständigt, där han sålde hudar, ull och honung.

En gång hade August slaktat en bock och ett får, vilket han transporterade i en kärra till Ljungby. En slaktare där, ville köpa ett får av August, han svarade att han fick ta vilket han ville. Slaktaren tog bocken som han genast styckade och sålde ett stycke till en finare familj i köpingen, men om en timme fick slaktaren bud från familjen, att detta kött kunde de ej använda. Man kan tänka sig slaktarens förargelse att tänka på att han låtit lura sig av en blind. Han hotade August med att han skulle stämma honom. "Det kan du ej göra, ty du ser och jag är blind, och jag sade dig att du fick ta vilken av kropparna du ville".

Det mäst egendomliga med mannen var emellertid hans förmåga att kunna vägleda sig. Han rörde sig lätt och säkert på vägarna, men stannade omedelbart framför varje grind som stängde vägen. Han påstod att han kunde märka det på luftdraget. Ännu underbarare var, att han kunde ta sig fram på sjön. Vid ett tillfälle var han jämte två andra personer ute på Bolmen. Det blev en sådan ogenomtränglig dimma, att de två seende inte visste åt vilket håll de skulle ro. August satte sig vid årorna, och aktgivande på huru vinden strök fram mellan holmarna rodde han båten säkert till den gamla, välkända landningsplatsen.

En gång med sina båtfärder hade han misslyckats. Han hade varit över någonstädes i Odensjö socken och skulle på lördagskvällen träffa ett par bekanta, i vilkas sällskap han skulle återvända över Bolmen. Natten var emellertid så mörk, att ingen av de två hade lust att följa med, utan båda föredrogo att stanna kvar. För August på Granet var det ju emellertid lika mörkt natt som dag och som han satte sig för att vara hemma på söndagsmorgonen, gav han sig ensam iväg. Men det började blåsa och bli rätt svårt väder, så att till och med August gjorde anstalter för att gå i land och draga upp båten. Men det var bara en liten gyttjig holme, han kört upp på, och där var djupt vatten på andra sidan så att han blev bra våt.

Han fortsatte att staka sig fram, då han kände, att han var nära land. Men han blev till sist fast i en annan vassrugge varifrån han inte kunde komma lös. Våt var han och måste stampa i ekan av alla krafter för att hålla sig varm. I en stuga intill stranden blev man tidigt på söndagsmorgonen överraskad av att höra någon hålla på med tröskning. Det märkliga fenomenet skulle ju undersökas, och då fann man August på Granet stampande i ekan blott några tiotal meter från det vanliga landningsstället.

Det berättas många historier om den blinda på Granet, han var ett original, ett fenomen. I alla hans affärer var han synnerligen klyftig att lura folk, att alla som gjorde upp affärer med honom måste verkligen ha "ögonen" med sig.

A.S.

A. Steijertz, Grimstorp.

Får meddela, att av nämnda original: August på Granet, har undertecknad fotografi av.