Trollen och ränseln

Det vet jag väl, att de rår med trolla. Som uppåt Norget, när knektarna var ute, ock det var en härifrån, som hade en däroppe, som han höll sig till. Ock när de skulle till att resa, så sa hon, att hon ville ha ett hår av honom: Men se han var så illslipad, så han gav hänne ett hår ur ränseln. Ock när de hade gett sig av ock var komna mitt på sjön, så rök ränseln ock påsen sin väg. Ock det är väl säkert, att om hon hade fått det av honom, så hade han allt rukit av. För de är leda med sådant däruppe.

Källa: Bärnhard Karlgren 1909: Folksägner från Mo och Tveta härader: Upptecknade på folkmål. Stockholm (Svenska landsmål och svenskt folkliv B2). S. 1-53.