Trolldom och döda kor

Hon, Tildas mor, skulle resa till Blåkulla tillhopa med en annan påskkäring, ock då tog hon med sig prästens piga. Men det skulle hon aldrig ha gjort, för hon röjde dem sen. Hon var inte konfir¬merad, kanveta. På vägen kom det ett par redliga dragoner ridande. När gummorna fick se dem, så släppte de sitt vatten ock pissade på' dem. De blev häpna förstås, ock en av dem sa: »Har kan det komma sig, att det rägnar vid månsken?» — Åja, det är så dumt att prata om sådana stollastycken. — Men när gummorna kom fram, så var den väl inte hemma, som de skulle möta. Men när han kom hem igän ock såg tösen, så skrek han: »Vad skall ni med den satans bytingen att göra? Nu röjer hon er, för hon är ju inte konfirmerad!» Ock sen, när de skulle till att äta, fick de bara ormar ock tossor, fast de trodde, att det var ostkakor ock sötost. De såg det inte, men flickan hon såg det allt.
Men när hon var kommen hem, så gick det allt, som ledingen hade' sagt, för prästen han ville veta, var hon hade 'arit, ock hon talade om det för honom. Då frågade han, vad hon hade lärt sig i Blåkulla. »Jag kan mjölka i strumpebanden», sa flickan. »Tag ock mjölka en ko för mig då», sa prästen. Då gav hon sig till att binda fast sitt strumpeband i stolryggen ock började mjölka. Ock när hon hade mjölkat en stund, sa hon: »Nu mjölkar jag inte mer, för då dör kon». — »Å, mjölka på, du, bara!» sa han. Ock 'det gjorde flickan, men när prästen kom ut i ladugården, så var kon död.

Källa: Bärnhard Karlgren 1909: Folksägner från Mo och Tveta härader: Upptecknade på folkmål. Stockholm (Svenska landsmål och svenskt folkliv B2). S. 1-53.