Spökenas hemligheter i Unnaryd

En gång var det en hjälpepräst, som var i Unnaryd på en förrättning. Han gick förbi Unnaryds kyrkogård på kvällen, och då ropade han: "Här vilar mången söll inom dessa murar!" Då steg det upp en och svarade: "Dock icke alla."

Om någon dog hastigt, och tänkte på att han skulle säga något till en annan, så kom han efter döden och sa' det. Farfar tjänade i Karsbo. Då dog en gubbe; deras ängar, och han kom till farfar en natt. "Va vell i, Johannes?" sa' farfar. Då sa' han något; det var en småsak, som han ville att farfar skulle tala om för en, som hette Anders. Hade farfar talat om vad gubben sa för någon mer än Anders, så hade han blivit sjuk.

Den, som var rädd för spöken, fick aldrig se några.

Skollärare Gustafsson frågade far;" Tror Salomon, att de kan visa sej efter döden?" "Ja, det tror jag", sa far, och så talte hanom att en gång, när han skulle gå och handla en månljus kväll stod det ett knallarelass på vägen, och det gick en liten käring runt om lasset. Far hälsade, men då försvann käringen. Då sa' skollärarn: "Ja, det var Kolyckekäringa, den har jag sett med."