Skogsfruans nattliga äventyr

I Bet i Bottnaryd var det två gubbar, som låg och kola. Skogsfrua kom om nätterna och klubbade milan åt dem. Men en gång kom hon in i kolakojan en natt och tittade på dem: "Här ligger två, en liten och en lång, jag skall gå efter min yxapicka och göra dem lika långa", sa' hon. Men då blev de rädda och sprang därifrån. Men hon skötte milan så bra, medan de var borta, så den tog ingen skada. De fick la ge henne ett fat kol till lön.

Hon var vacker fram men grömmer bak.

Det var en som hette Sven. Rätt som han gick, skrek skogsfrua: "Sven!" "Då fick jag gå te na", sa' Sven. Till sist hittade de honom död – då hade hon vridit huvet ett halvt varv på honom.

Ej hört talas om koltroll eller kolpuke.

Kolafrua hjälpte dem att klubba milan. Det blev tur, om de hörde att hennes klubba gick om nätterna.