Sandberg och ormarna

En påskdag, när vi var gångna till kyrkan ock Sandberg var en¬sam hemma, kom han till att titta utåt ock fick se, hur det rörde sig ner i bärgen. Han sprang efter sin bössa ock gick dit, ock då var där en stor, svart orm. Ock Sandberg han sköt ock sköt, ock sköt ock sköt, för för var orm han sköt, kom det fram tio stycken nya. Men när han hade skjutit tolv skott, fick han lov låta bli, för eljest hade väl hela Hulhammar blivit fullt.
Ja, det är väl inte annat än skit alltihop det här, som jag talar om.

Källa: Bärnhard Karlgren 1909: Folksägner från Mo och Tveta härader: Upptecknade på folkmål. Stockholm (Svenska landsmål och svenskt folkliv B2). S. 1-53.