Påskkäringarnas trolleri

Dymmelonsdagsmorgonen skulle en akta sig för påskkäringarna, för då var de ute ock hade sina affärer. Den natten var det bäst att knyta röda band om rumporna på korna, om en ville ha något smör det året. För påskkäringarna brukade ta med sig en kärna ock ge sig av, innan solen var uppgången, till böndernas gödselstackar. Ock där klädde de av sig nakna ock tog ladugårsdynkh ock kärnade. Ock så ropade de: »Så långt som detta ropet höres, är samketl mitt». Ock sen blev det väl, som de ville ha det, för det vet jag då, att Tildas mor hon hade två kor, ock ändå så samkade hon mera på året än hele Portshults gård.
Men de blev allt lurade ibland. En gång la sig en bonde på lur den natten, ock när det kom en käring ock klädde av sig ock ropade:
»Så långt som detta ropet höres,
är samket mitt»,
så sprang han fram ock skrek:
»Så långt som denne käppen räcket•,
så är det ditt».
För se kunde de få en bloddroppe av dem, så var det ingen makt
med trolleriet.

Källa: Bärnhard Karlgren 1909: Folksägner från Mo och Tveta härader: Upptecknade på folkmål. Stockholm (Svenska landsmål och svenskt folkliv B2). S. 1-53.