Nisse och Bergafrun

Det var, när de skulle till att bryta berg igen i den gamla grufvan. Förr hade de huggit där många vänd, men det gick inte, de fick aldrig något, Bergafrun höll allt inne med sitt. Nu var de där igen, en hel hop karlar, som hackade och bröt dagen i ända.

En gång, när folket skulle hålla middag, gick de alla hem utom Nisse i Torpet, som hade matsäck med sig. Då de andra var gångna, satte Nisse sig på en stubbe vid berget och begynte tugga. Knappt hade han börjat, så fick han se berget öppna sig och där kom ut ett fruntimmer och skrek: "Låt bli att bulta på min sänggafvel, jag får aldrig ro för er, nu är ni mest innevid min sängabalk och slutar ni inte, så flyttar jag härifrån och tar allt mitt guld med mig. Ni har kört bort min gamla moster från Klefva och hon tog med sig sitt ock."

Så försvann hon och Nisse var halft från vettet så han såg hvarken, hvart hon gick eller kunde säga, hurndant hon var klädd, och när karlarna kom tillbaka, tröstade han inte säga något till dem heller.

På tredjedagens morgon därefter råkade Nisse att komma litet före de andra. Han visste inte, om han skulle töras börja med arbetet, men då karlarna dröjde, morskade han upp sig och slog ett slag i berget. Men se, vid han det gjorde, hördes ett hiskeligt dån, berget skalf och hela luften stod full af rök och damm. Se'n kom det med ilande fart liksom en stor kruka trillande efter marken och så skrattade det tre gånger: ho, ho, ho.

Ja, se'n blef det allt slut med att hitta guld i det berget.