Masugnar och brännskador

Hon tyckte allt om masugnarna, för allt ibland kom hon fram ock stal göte. En gång var det hon ock hännes gubbe som kom neråt ock skulle försöka stjäla sig en smula göte. Bärgfrun hon gick fram till masugnen ock tog en skopa med göte, men när hon skulle till att smita, mötte hon masmästarn. »Vad heter han?» sa hon. »Jag heter Själv», sa masmästarn. Men då ryckte han skopan ifrån hänne ock snurrade hänne runt ock slängde göten i baken på hänne. Gumman hon brände sig förstås på den varma göten ock skrek:
Själv vände mig,
ock Själv brände mig!

Den lede gubben hade gett sig av litet längre bortåt ock ropade tillbaka: Själv gjorde det, själv ha det!

Källa: Bärnhard Karlgren 1909: Folksägner från Mo och Tveta härader: Upptecknade på folkmål. Stockholm (Svenska landsmål och svenskt folkliv B2). S. 1-53.