Lagergren och den lede

Ja han var inte ledsen av sig, han Lagergren. En gång, när ban åkte i sockenbud, så rök lilljulet av. Drängen han fick kliva av ock sätta på det igän; men han hade inte åkt långt stycke, förrän det flög av igän. Då förstod han, att det var. den lede som ville fresta honom, så han sa bara till drängen: »Släng det i häcken!» Drängen la det i vagnen, ock sen körde de på, så det brakade efter det, ock lika bra gick det. Men när de hade kommit ett stycke, så böljade det skrika ock tåstat. Då var det allt prästen ändå som hade haft den lede själv till att bära axeln. Ock nu var satan bliven trött, så han orkade inte längre, ock Lagergren rådde allt på honom ändå.

Källa: Bärnhard Karlgren 1909: Folksägner från Mo och Tveta härader: Upptecknade på folkmål. Stockholm (Svenska landsmål och svenskt folkliv B2). S. 1-53.