Kyrkogårdens hemligheter

De lånade ben från kyrkogården och hade på sej för ohyra, men de var tvungna att bära tillbaka dem efter viss tid, annars fick de inte vara till freds för den döde. "Kämpa" hade plockat upp en hoper stickor invid kyrkogården och hade fått ett ben med bland dem. Det bullra om natten utanför. "Vem ä dä?" "Dä ä Pelle, jag vill ha mitt ben igen!" "Dä ska du få, men du får vänta tills det blir dager", sa Kämpa.

De kunde gå till kyrkogården och fråga de döda. Det var en skräddare, som gick dit och frågade, om hans hustru skulle leva eller dö, hon låg sjuk då. Det var dagarna före jul. Han fick vänta till klockan tre på natten innan han fick svaret: "Hon dör, och du kommer strax efter." Far träffade skräddaren, när han kom och var på hemväg, och då talte han om detta för far.

En i Ryr hade blivit av med en hoper silver, och han gick till Mulseryd kyrkogård och frågade en död, vem som tagit det. Han fick till svar: "Det har din egen bror gjort; låt mitt stoft vila i fred!"

Det var när som helst man kunde gå och tala med de döda.