Käringar och spökhistorier

Lasse i Helgabo mötte en käring som ba' få åka mä'n. Men han svor te nått illa grömt på käringa. Ho' ble så arger å geck in på ett ställe å fråkte om han va riker eller fatti'! "Dä va Rike Lasses son i Helgabo", sa di. "Ja låt'et då drôsa!" sa' käringa. Å môran därpå så låg bägge hästa döa i speltet. Han sulle låtet na åka, för "ä en hjälpesammer, så har en inte ont å Satans här."

Finnkäringer kallte di dom; di va' frå Finland. Ja' feck ena käring hem så ja' ble alldeles förskrämder. Ja' sa' te na att ho inte s'ulle pussa hunn. Då tok ho' tösa å pussa, inna' ja' hinde nappa tak i tösa. Ho' gjorle så tösa fick vark i ett finger varenda sommar så länge rackarekäringa levde.

Ho velle låna ena dyna å moster, å ja' råkte te säja att moster har la ente fler dyner än ho' behöver själver. Å allt som va' i sänga va' dä bränt. Då fanns inte nô' som inte va' bränt lite, så di fick böta alltihop.

Käringer geck ut, ja' tror dä va' påskafta: "Alle kor mjölka i mi bötta!" Då va' en präst som hade sett ena påskakäringa å känt igen, å ho' sa' te'n, att om han talte om'et för nåka människa, så sulle han aldri predika mer. Men han tok å bröt å alla hästskorna å kasta dom på ell å då sulle dä inte ha' nå'n verkan.

I Lilla Gräsry kom då en finnkäring in, å di kallte na "Lushunn!" Men di ble så lusia å va' i många år. På Kullen i Jära va' dä likadant, dä va' unner Gamle-Kalles ti! Nä, "dä ä möcke bätter å ge en hunn en bit än slôss mä'n", sa' allti mamma. Dä va' ena käring i Axe, å dä kom ett sånt fruntemmer å velle ha mat, men ho' sa att ho hade inget å ge na. "Dä s'a du få betala", sa fruntemmert, "dä barnet som du bär unner dett hjärta s'a få gå som ja' ". Hon feck ock gå. Iblann hade han två schaler på sek å iblann tre, å allri orkte'n göra ett ordentli't dagsverke mer.

Oskar på Träppa, dä ä en gammel feskare i Mulseryd. Han feskar så möe han vell. Då tar di säkert spiker ur körkedöra – dä ä många spiker borte i Mulse' körkedörr, så alldeles förskräckeli't. En gång tok han åtti pund, sa'n. Å ja' sto å såg på en gång han feska i Mulse' sjö där Nissa' rinner ut, – han tok opp gädda på gädda, så ja ble förvånad. Han han mer än vanli't, dä ä då säkert.