Jösse och skogens gast

Jösse i Mulseryd hade svurit sej till marker, som inte var hans. Han fick gå i hundra år efter sin död och ropa: "Uve vad, Barna kulle, Tomta rör, Lellegårds åbro, Gresslå, Haje å, hunn!" så hojade han. Det var den rågängen, han hade gått upp. Sedan hade han tagit jord på sin gård och lagt i sina stövlar och svurit, att det var sin egen gård han stod på. – Det var la en gast.

Det var sådana som hade hört honom skrika så, när de var nere vid Greslaå och satte ut krokar.

Gick de vilse i skogen, så hade gasten lurat dem. Då skulle de vränga rock eller mössa.