Jätten och karlen från Jönköping

Det var en karl ifrån Jönköping, som träffade en jätte på Omberget. Jätten frågade honom, hurudant öl de har i Jönköping nu för tiden. Då gav karlen honom en tunna tjära, och den drack han ur och sa: "Ja, dä ä dåligt."

Sen ville jätten, att karlen skulle göra honom en tjänst. Det var så att jätten hade bott i Dunkehallar, men när de hade byggt kyrka i Jönköping, hade han flyttat. Han sa' till karlen, att han skulle ta en nyckel, som han gav honom, och gå till Dunkehallar och öppna dörren till en grotta. "Där är så mycket egendom, så det är mera värt än Jönköpings håla är värd", sa han. "Men du får inte ta mer än spônarocken (spinnrocken), som är av guld och silver." Så skulle han möta en hund, och så skulle han ta jättens värja och binda den fast på hunden och släppa ut hunden, så skulle den springa till jätten med den, "för min bror vill ta livet av mej, och jag behöver min värja till att fri' mej med", sa han.

(Den glödgade järnstången okänd. Ej hört att jätten var blind.)