Jätten och byfolket

Där bodde i forna tider en Jätte Vist med familj, hvaraf både kullen samt Häradet fått sina namn, och vid kullens östra fot är en bondby Bosgård belägen med Nio åkrar (är nu genom skifte särflyttad) dess byfolk lefde i gott förhållande med jettefamiljen och hadde mycken hjelp af dessa Men Jetten tålde ej höra kyrkklockorna i Skärstads kyrka, tog derför en stor rund sten och kastade, men som denna var för tung, fallt den ner på Hemmanets Ängsbergs egor vid stranden af Landsjön har der liggat under namn af Jettens sten men vid Jernvägens bygande kilades den sönder utan min vetskap till brobyggnade vid Jernvägen, låg aldeles i rak linje mellan kullen och Kyrkan.

En sommar som var mycket varmt och tort så att grödan ej hunnes bergas förrän säden fllt ur och byborna i Bosgård måste vara på Lyckås herrgård att berga grödan der (Bosgård var nämligen gods under Lyckås och bönderna arbetsplicktiga der) Kom Jetten ner till byns starkaste piga en quäll och sade att hon skulle vara behjälplig att skörda böndernas grödor, frågade om hon antingen ville skära för hand eller göra band hon svarade att hon gör band, gjorde blott ett, hant ej mer än rycka till sig det för genast kasta ut igen då Jetten hadd full kärve att lägga på, Om morgonen när byfolket kom ut var alla deras åkrar afskurna och grödan räddad

Jättens hustru brukade ofta gå ner till byn för att låna bröd, vilket bönderna så välvilligt lät henne få ty det de återfick gaf de hästarna och det satte sånt kurage i dom så att de kunde uträtta dubbelt arbete

En gång var det två ungdomar i byn som emnade gifta sig med hvarandra men fästman ville att fästmön skulle visa byafolket sin husliga skicklighet och sade att hon skulle ingå ett vad med byfolket att hon skulle spinna en vanlig spinrocksrulle full med så fin tråd af lintagor så den skulle räcka att omvira alla husen i Bosgård hvar och ett särskildt, samt alla på egorna också, Lyckades hon skulle allt byfolket gifva henne hederliga bröllopsgåfvor, I sin vånda bad hon Jettefrun om hjelp, och bestämdes att en sommarnat skulle de på Kullens topp mötas för att spinna, då hände flickan blott att trampa spinnrocken men Jättafrun redde tråden till rullen var full, och sedan när alla husen voro omvirade blef det ändå tråd öfver

En annan gång var Jettefrun nere i byn då någon me med torndönsröst ropade, Kom hem lille Vist har föllet i Åden?, hvarför hon slängde sina stora bröst upp på axlarne, och de såg blott som en dimfigur efter henne uppför klipporna,

Blef något djur sjukt i byn gick blott bonden upp till Jettens predikstol och ropade hvad som fattades och om natten derpå blef djuret friskt

Söder om Vistakulle är en bondby Rudu, en söndags förmiddag var en man derifrån ute och jagade, fick då se hela klippan vad Jettens grotta glimma af Guld och Silfver, och det troddes att Jetten hadde stora skatter och dessa skulle de försöka tillegna sig, Beslöt att alla männen i byn skulle vara behjälpliga och gaf sig bort till grottan försedda med spett och hackor och började arbeta, men idetsamma lossnade en större klippa nedrasande men tog ett skutt öfver deras hufvuden och slogs sönder i småbitar hvaraf finnes ännu ett större bergras sträckande ända ned till dalen

för att ej fick bo i fred beslutade han att flytta från Vistakulle och tog då sitt hem i Hoberget på Gottland och fick der namnet Hobergsgubben

En gång när det låg bevakning på Gottland och manskap äfven från Vista härad, önskade jetten få känna om deras blod var lika friskt och varmt som förr, Han var nu af ålder blind, räkte då honom en rödglödad jernstång den han krammade af men gjorde ej honom skada

Mera om Jätten eller hvad det blef med honom har jag allrig hört

Ps. Min Moder var barnfödd i Rudu 1806 sade samma folksägnen var den som hon mindes sen hon var litet barn

Egenhändigt uptecknad af mig, och önskar öfverseende ty vid 84 års ålder blir både stafning och uttryck efter gamla tiden –

Ängsberg den 19 Januari 1925 S.M. Johansson Adress, Hemmansägare S.M.Johansson Ängsberg Gisebo