Huvudlös på Komosse

Kunde man tala till den döde i tanken och inte röra tungan eller munnen, skulle den döde kunna tala om vad han ville. Det var en i Grönahög, som gått vilse i snö på Komosse och frusit ihjäl om natten. Han visade sej hos sin kvinna. Det knackade på dörren, och hon gick ut och öppnade. Då stod där en huvudlös karl.

Det var en annan karl, som hade frusit ihjäl på Komosse. Flere gånger kunde de höra att han ropade om kvällarna; "Schoä, Elmö-boa! Kom å hjälp mej, här ä ja!"