Drängen och påskkäringarna

En gång var det en dräng, som träffade på, en hoper av påskkäringar. Ock då svor han till ock sa:
»Det var ett förbannat käringamöte!»
»Ja det skall du bli var», sa de.
Ock då hade han varit ock köpt sig två snusstrutar, en i var ficka. Ock de tog ock red på honom så långt, så han visste inte, var han var. Ock så släppte de ner honom på ett annat ställe. Men på resan hade de varit inne i en ladugård, ock där hade han tappat snusstrutarna. Ock sen körde de hem med honom. Ock på morgonen hittade de dem i ladugården.
Så det är väl allt sanning.

Källa: Bärnhard Karlgren 1909: Folksägner från Mo och Tveta härader: Upptecknade på folkmål. Stockholm (Svenska landsmål och svenskt folkliv B2). S. 1-53.