Den luriga gumman

Hon var väl framme ibland, den leda gumman, för, att stjäla både ett ock annat för bärgbrytarna. De hade en gruvstuga i Mjölnarebacken. Ock där kunde hon komma in om kvällarna eller nätterna ock låna bröd. De som då lurade sig till att få titta på hänne, kunde tala om, hur hon stod där ock nappade ock nappadel i kakorna. För se hon var väl tvungen att titta efter, om de hade vippat av något av degen, när de kavlade ut kakan. Ock de nippade de dugde inte för hänne. Ock det slog då aldrig fel, att hon förstod sig på nippingen a.

Källa: Bärnhard Karlgren 1909: Folksägner från Mo och Tveta härader: Upptecknade på folkmål. Stockholm (Svenska landsmål och svenskt folkliv B2). S. 1-53.