Den gode trollet

Det var en trolle, som bodde här i närheten, ock han rådde allt med mer än andra. De stal en häst ner på Yås, ock då kom de ock sökte honom. Ock han sa: »Hästen är på Skänninge i morgon klockan åtta, ock då säljs han, så kan du vara där klockan åtta, så skall jag hålla kvar honom, tils du kommer. Ock då skall han vara så nära, så du kan höra honom gny ock gnägga». Ock han kom, ock hästen han var inte såld, utan de tog tjuven.
Men han gjorde aldrig något ont, den trollen. Ock han hade en lego¬karl en gång, ock han ock hans dräng de trask råg. Ock då satte de upp, att den andre skulle stjäla en slatt råg, men drängen han visste, att det gick inte. Ock han kom på natten. Det gick bra att ta rågen, tils han skulle kliva över logtröskeln. Men där blev han sittande på rågen ock rådde varken tömma den eller gå dän. Ock klockan fän' vaknade gubben ock sa: »Det sitter en sjåte ner på logen mäst ijälfrusen; vi får lov jälpa honom dän». Men han gjorde sig inte brått, för han tog sig en sup först. Så sa han: »Vad sitter du här efter?» Så fick han gå med in efter en sup, ock så fick han gå hem.
. Vargar var det på den tiden här i skogarna. Ock då var det bortkommen en ko på ett ställe, ock de kunde inte hitta hänne på något vis. Då gick de till honom, oek han sa: »Vargarna har tagit hänne. Jag skall följa med ock grava ner häpne». Ock när de hade kommit in i skogen, så kom det en liten spink ock flög gren ifrån gren, tils de kom på stället, där kon var.
Så det var inte utan, att han var jälpsam av sig.
Ock reta honom det gick inte. Han satte en kolryss på vägen en gång, ock så kom det en, som tyckte det var roligt att välta honom. Ock det gick bra, men sen kom han inte dän, så han förfrös näsan, för det var en vinternatt.
Han hade väl fått en svartkonstbok av den onde anden, men han gjorde aldrig något illt, för det var en rejäl karl.
Ock på den tiden skulle en köra till Västergyllen efter halm, ock när hans oxar kom till en backe, var det en annan trolle, som förgjorde dem, 'så de kom inte ur stad. Ock alla de andre körde förbi. Ock när han kom allra efterst, så gick det. Men när de skulle rasta på ett ställe ock sen skulle köra igän, så blev den andre trollens oxar stolliga ock la av i skog ock mark så långt, så de såg dem inte. De fick de andre jälpa honom till rättes. Men när de då fick tag i dem, så sa den store trollen: »Det gick väl an, du råkte den du råkte, men gör aldrig så med någon mänska mer».

Källa: Bärnhard Karlgren 1909: Folksägner från Mo och Tveta härader: Upptecknade på folkmål. Stockholm (Svenska landsmål och svenskt folkliv B2). S. 1-53.