Bärgatrollets hemlighet

Vad som är säkert det är då, att bärgatrollen de hade skruv¬nacke, så de kunde skruva av sig huvudet. Så var det en karl som var gift med en sådan, för de ville gifta sig med folk. Ock så åt hon aldrig, så han undrade, hur det kom sig. Men en gång, när han skulle gå till skogen, så gick han tillbakes med samma, ock då hade hon skruvat av huvudet. Ock så hade hon haft fram en bunke med mjölk ock två kakor bröd" ock soppat ihop ock skull ehälla i skrovet på en gång. Ock huvudet det stod bredvid på bordet. Ock hur det gick sen, vet jag inte, men det var väl klart, att han övergav hänne.

Källa: Bärnhard Karlgren 1909: Folksägner från Mo och Tveta härader: Upptecknade på folkmål. Stockholm (Svenska landsmål och svenskt folkliv B2). S. 1-53.