Vittran och morgonroten

Det var en gumma som var i Överbuan för länge sen, och hon var lugn på kvällarna och la sej tidigt, och för det så blev hon väckt var morgon, hon behövde aldrig ha nån omtanke om det. "Sara opp, sola rinn!" ropte det. Det var en vittergumma som väckte. Hon hade gläntat på dörrn, så hon hade sett det. Vittran det är goda väsen om man ej ofredar dem.

Källa: Ella Odstedt 2004: Norrländsk folktradition. Uppsala. s. 85