Skinnförsäljning och vänskap

Det var en som bruka gå här och köpa skinn, och jag sålde killingskinna åt honom. Men då fick jag 15 öre för skinn, och då fick jag höra han hade gett 20 eller 25 öre i en gård här bredvid, så nästa gång han kom sa jag att jag sålde inte nå skinn åt honom för det där. Och han blev arg men vände sej bara om i dönn och sa att jag fick väl behålla dom då. Men just som han hade gått var det som om jag hade blivit skjuten genom käken, och jag fick en sådan ohygglig värk, men jag var kvick och tog en eldbrand och kasta efter honom, och då blev jag bra igen.

Men vi blev ju vänner sen, och jag sålde skinn flera gånger åt honom.

Källa: Ella Odstedt 2004: Norrländsk folktradition. Uppsala. s.138