Lappen och björnbältet

Det var ett nybygge nånstans i fjällkanten, och bonden där han hade en fordran utav en lapp, så han tog'en till hjälp på några starrmyrar. Och dom rusta sej med matsäck och skulle nog vara borta några dagar. Men i vägen då gick dom förbi hästarna åt bonn, och då tyckte han lappen börja på bära sej så konstigt åt, han börja liksom på mätta mun [göra ätrörelser med munnen].
Men dom slog hela dan, och så gjorde dom kväll och skulle ligga i forladan. Men bonden trodde inte det var riktigt med lappen, så han bara låtsades sova och börja på snarka. Då fick han se lappen for ut och bakom laväggen. Och han smög sej efter och såg att han tog av sej ett bälte och kröp genom det tre gånger. Första gången då fick han björnhuvve, andra gången hela huden, och tredje gången var han fullständig björn och lufsa åt skogen. Och bonn han ställde sej bakom väggen och såg då lappen kom tillbaka, och då kröp han tre gånger ge¬nom bältet igen, men då med föttran först; och tredje gången då blev han fullständig lapp igen. På morgonen låg lappen och sov, mätt och stinn. Men bonn han hörde att skällan på storhästen var borta, och han drog sina misstankar, så han ville inte vara där i lag med lappen utan for hem. Och då gick han förbi där hästarna var, och då fick han se att storhästen var död. Den där historien har jag hört mina föräldrar tala om. Bältet lär ska vara utav människoskinn utav en mördad. Ska man skjuta en sån där, ska det vara med silver.

Källa: Ella Odstedt 2004: Norrländsk folktradition. Uppsala. s. 147