Skogsfruns förföriska lockelse

Morfar letade i skogen efter sin häst. Hästen hade tappat bort bjällran, så han blev svår att gå igen. Emellertid fann han honom. Han tog honom i manen och leddde honom. När han kom till en bäck, som kallades Råbäcken, så stannade han där för att vattna hästen. Nedåt bäcken till var det stora kvistfria granar och vacker mossa under dem. Som han stod där, så tyckte han sig höra musik och skratt nedåt bäcken. Han tog hästen med sig och följde bäcken. Han trodde nämligen, att det var något ungdomslag som var på väg till fäbodarna. Han gick längre och längre. Han trodde, att han skulle nå dem. Ständigt hörde han skrattet och muskken. När han kom till ett stup i bäcken, så hörde han musiken tydligt. Så blev det tyst. En stund därefter fick han höra ett hånskratt eka mellan tallarna bortåt [...]. Nu förstod han att "skogsfrun" lockat honom. Han höll inte på att kunna komma hem igen.