Mysteriet om storsjöodjuret

Sista gången riksdagsman Bromée såg storsjöodjuret var hans son med. Han har själv berättat om denna händelse. Hade jag inte sett det så hade jag haft svårt att tro på det. Det var nog i september månad, vi stod flera stycken ute på gärdet när någon ropade till och pekade mot sjön. Det var klart väder och god sikt. Det är många hackåsbor som sett det. Jag hörde talas om en Paul Andersson som var länsman och riksdagsman som på 1860-talet såg det samtidigt som flera av sitt husfolk. Han lär ska ha anmält det till länsstyrelsen. Det är när det varit stilla och sjön varit blank som det stiger upp till ytan. Många säger att det är rötmånadshistorier men när far såg det första gången var i juni. När vi såg det och jag var med var i september.

Min farmor var från samma by Billsta som Bromée. Jag har varit till Hackås många gånger och träffat familjen Bromée flera gånger. De är döda nu. Den gård Bromée ägde har bytt ägare några gånger men kallas ändå ofta Bromée-gåln. Min farmor Anna-Lisa Sandberg hade en bror, Olle, som påstod sig ha sett storsjöodjuret en gång när han tillsammans med en släkting var nere vid sjön och ordnade en båt. De trodde först att det var en stock som flöt ute på sjön, men några ögonblick efter var den spårlöst borta. De påstod att det måste ha varit storsjöodjuret som dök ner i djupet. En stock flyter inte först och försvinner sedan på ett ögonblick.