Tildespökets hemska historia

Jag var med och hörde Tildespöket. Jag hörde det slog i väggarna, så det skangla i huset. Blev de oeniga i huset, bösta det ändå värre. De trodde till en början att det var Tilda själv, som orsakade bullret, men det hördes lika väl, fast de bundit händerna på henne.

Det var så, att hon hade varit med på ett slåtterkalas, och det var två karlar, som bägge tyckte om henne, och den ene slog ihjäl den andre för hennes skull. Spökeriet började inte så snart. Hon hade bott i den stugan i flera år, innan det började. Det var en stuga, som var murad av sten och fodrad med bräder innantill. Det var i flera år, som det spökade. Hon sa, hon kunde se honom, när han kom, och då började hon ropa: "Nu kommer han." Ett par andra personer hade sett en skymt av honom, när han kom upp igenom golvet, och de sa, att han var vitklädd. Men min far hade sett honom, för far var i syne. "Det såg ut som om det varit en präst, för han hade prästkrage på sej", sa far. Han korn alltid upp genom golvet vid dörren.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1949: Hallandssägner. Göteborg. S. 131-132