Skuggor av förflutna löften

Det kunde vara så lite som var sagt när de levde, som inte blev uppfyllt, och då går de igen. Eller också om de gjort någon orätt, som inte blivit uppdagad. De kunde fråga dem vad de ville, och då sa de vad som var rätt och galet, och sen blev det lugnt.

Jag vet, det var en som var gift först en gång. Innan hans fru dog, sa hon: "Nu ska du räcka mej handen på att du inte gifter dej igen. " Men det gjorde han ändå och de sa, att han fick alltid ta i en kall hand sen.

Min mor berättade om en gammal mor, som hade arbetat åt en präst – spunnit lin. Hon hade tagit lite då och lite då och spunnit åt sej själv. Och hon fick inte ro. Men så hade de prästen till att fråga henne, vad det var. "Blånorna dina, lakanen mina," sa hon. Sen blev det tyst.