Lelle Skötts tragiska öde

En som hette Lelle Skött gick och jagade både söcken-dagar och söndagar. En söndag gick han över Bönarps sjö; det var om vintern, medan isen låg, men den hade börjat smälta. Han gick och sjöng men rätt som det var sack han ner och drunknade med gevär och jaktväska. Det var när jag var två eller tre år. Den ham vi ofta hört mot regnväder.

Mina föräldrar skulle gå åt bastan en morgon tilia och "ponnbryda" — de bröt hör och fick betalning efter pundet. Då fick de höra Lelle Skött, och de blev så angsna, så de gick inte åt bastan.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1949: Hallandssägner. Göteborg. S. 24