Häxor och mjölkhämtning

De trodde finskorna om både spådom och trolleri. De trodde, de visste allting.

Häxorna kunde ta andras mjölktur, sa de. Här var ett fruntimmer i vår socken, som de skyllte för det. De hade ingen mjölk på det stället, när de satt och skulle äta. Då sa husmodern: "Vänta lite, ni ska få mjölk." Och rätt som det var, var bunkarna fulla. Men de vågade inte äta av den. Det var mjölkahara hon hade, sa de.

Påskafton hade de för sej med påskakäringer. De skulle alltid koka vit gröt då, och den skulle vara kokt medan solen var uppe. Sen skulle spjället skjutas, så att inte påskakäringera kom ner. De skulle till Blåkulla, sa de. Hur var det nu de sa? "Upp och här fram", skulle de säga. Och de hade smörja med sej, som de skulle smörja sina horn med. Så var där en påskakäring som sa: "Upp och här ner". Och hon for upp och ner i skorstenen. Så det var därför de skulle skjuta spjället. – Min man talte om efter sina föräldrar, att där var en käring på Osabacke, som hade varit på Blåkulla. Och de hade funnit henne, hon låg sanslös ute på backen. Det blev allt skratt åt det. Hon fick ligga sådan, tills de kom och kallte henne i namn. Hon hade en lång stake och red på.