Gubben som gick igen

Det var sådana som ginge igen. Det var en gång, talte Gustav i Spekås om, i Tvååker eller Morup, en gubbe som hade dött. Hans son såg honom stå vid sin säng natt efter natt. Till slut gick han till prästen och talte om det och frågade, hur han skulle göra. "Du skall fråga honom, vad han vill, men då skall du hålla för munnen, för det är en ande, du talar med", sa prästen. Nästa gång gubben kom, frågade pojken honom, vad han går efter. Då talade han om, att "det rinner på min likkista." Det var en häst, som hade trôvet, så där var ett hål i gravkullen. Sedan hade vattnet tärt, så det rann vatten ner på kistan. Sonen gick till graven och fyllde igen hålet, och sedan såg han aldrig till gubben mer.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1949: Hallandssägner. Göteborg. S. 134