Döda och levande sånger

De trodde, att de döda hade ottesång om jul. Före klockan fem på morron skulle de ha gått ner i sina gravar, för då började de levande sin ottesång. Min mor, som var född 1811, talte om, att det var ett fruntimmer, som hade kommit för bitti, och hon var med ibland de döde. Men när de gick ut, flängde de huvudklädet av henne och nappade det i små bitar, och det blev en bit liggande på varje grav.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1949: Hallandssägner. Göteborg. S. 129