Den gråtande berget

Mamma talte om en ung karl som red och skulle nånstär. Då kom han intill ett berg, och han hörde hur det grät i berget. Då sa han:
"Gråt inte du, min vän!
Du ska bli min, när jag kommer igen!"

När han kom tillbaka, stod där en tös så smyckad. Och han blev tvungen att gifta sig med henne, och han fick så förfärligt mycket pengar.

Så en gång de skulle bygga om huset och folket var inne och åt middag, talte de om hur de skulle bära sig åt, när de skulle lägga upp åsen på taket; det var en så förfärligt stor stock. Hon gick ut och kom strax in igen, men då hade hon lagt upp åsen ensam.

Så var det en annan gång karlen skulle sko en häst, och han var inte god till att få skon att passa. Då kom hon och tog hästskon och rätade ut den som ett halmstrå och lade den jäms efter foten. Då blev hennes karl rädd och sa: "Jag har inte varit snäll mot dej, men härefter ska jag aldrig slå dej mer."

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1949: Hallandssägner. Göteborg. S. 46-47