Vandrarens tysta misstag

En gång hade en man, som vandrade genom skogen, blivit vilse till följe av skogssnuvans list. Han irrade omkring i skogen och väntade ej komma till rätta förr än nästa dag, om det då kunde ske vid dagsljus. Slutligen träffade han en vänlig kvinna, som lovade honom natthärbärge. Mannen tackade och kände redan hur behagligt det skulle bli att få vila i en varm, ljus stuga, där han stod framför den bäddade sängen. Men då han klätt av sig och lyft upp täcket för att lägga sig, glömde han ej att som vanligt spotta i sängen. Men då var också all den ljuva härligheten förbi. Borta var stuga, säng och ljus. Där stod den förvillade vandraren i dyvatten till knäna och hade hängt kläderna bredvid sig på en trädgren. På avstånd hördes skogssnuvans gälla skratt.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1949: Hallandssägner. Göteborg. S. 38