Den mystiska vallaren

En bonde visste aldrig när han fick en nog billig vallare för sina kor. Men kom så en som endast begärde maten för sin tjänst. Bonden blev så glad att han på stunden lovade karlen platsen. Sedan började han först se litet närmare på personen. Därvid fick han ett visst dåligt intryck, ty karlen såg riktigt konstig och mystisk ut; mörkhyad och beväxt med ett stripigt skägg. - Men strunt i det, tänkte bonden, när karlen hjälper för så billigt! Sommaren gick, kreaturen blevo under tiden så feta och fina att bonde kände sig verkligt stolt över dem. Blott den underlige herden ingav honom vissa bekymmer. Vem var han då egentligen? Han talade nästan aldrig. En huva hade han alltid djupt neddragen. Så snart han hade ätit gick han ut, och om nätterna ville han alltid ligga ute i ladan. Bonden hade en gång råkat se skymten av ett horn under huvan, och nu senast hade en av drängarna, när han varit efter hö i ladan, råkat blotta vallarens fötter av vilken den ene visade sig vara försedd med klövar. Allt som allt; nu vågade bonden på inga villkor ha den underliga, annars duktige herden kvar. Han sade därför upp vallaren omedelbart. Denne begav sig då strax inåt skogen. Men därvid betedde sig djuren så underligt. De råmade och fräste alldeles som förryckta. Från och med detta började boskapen vantrivas, de blevo magra och fulare än förut.