Bonden och Oden

En bonde gick passturer på natten fram och åter mellan sitt hem och skvaltkvarnen. Då hände följande. På vägen kom vilt springande en alldeles naken kvinna. Håret var upplöst och fladdrade som en slöja efter henne. Brösten hade hon kastat över axlarna. Bonden förstod, att det måste vara skogssnuvan själv. Strax efter komma två svarta hundar i drev. Plötsligt small ett skott och bonden såg henne falla ned. Så kom en ryttare och denne stannade mittför bonden och frågade: "Tog det?" — "Ja", svarade den tillfrågade. "Det var tur, ty annars hade jag tatt dig. Dagen är din och natten är min", sade han och red vidare. Snart kom ryttaren tillbaka och hade nu skogssnuvan liggande på rygg framför sig över hästen. Hundarna hoppade förtjusta en vid var sida. Bonden förstod nu, att det inte kunde vara någon annan än Oden, som han hade mött.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1949: Hallandssägner. Göteborg. S. 22