Tuntabesen och olyckan

"När jag segla på sjön", hade vi på ett av de fartyg, jag hade hyra på, en liten tuntabese. Han visade sig aldrig utan då det skulle bli något krakel med fartyget. Så det visste vi, att när tuntabesen blev synlig, så råkade vi ut för någon olycka strax efter.

En kväll stod jag till rors, när det var min vakt. Då kom tuntabesen och ställde sig och tittade på kompassen en lång stund. Sen försvann han och blev borta. På morgonen talte jag om för kaptenen, vad jag hade sett, och bad honom akta sig. Men han gjorde bara spektakel av mig och bad mig hålla käften. Men lite längre fram på dagen kom en brigg och rände rätt på oss och tog bort halva riggen för oss, och det var på ett hår, att han hade ränt oss i sank. När vi då hade blivit av med riggen, så sa jag till kaptenen: "Nu kan kapten se, att jag hade rätt, att tuntabesen bådade olycka."

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1949: Hallandssägner. Göteborg. S. 90-91.