Tomten och gummans vänskap

Så var det en tomte, som siktade mjöl. Gumman kom uppför vindstrappan och såg genom nyckelhålet, hur tomten satt och siktade. Mjölet blev många gånger drygare. Tomten var så trasig och såg bedrövlig ut. Hon tyckte synd om honom. Hon sydde nya kläder och en ny mössa åt honom och gick upp och la dem på vinden, där hon visste att tomten skulle komma. På kvällen gick hon och tittade genom nyckelhålet och fick se tomten. Han hade tagit på sej de nya kläderna och sa: "Nu ä tomten fin, nu siktar han aldrig mjöl mer."

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1949: Hallandssägner. Göteborg. S. 87.