Mara och den försvunna mamman

Mara hade min mor så mycket ont av, hon kunde inte röra ett finger. Hon hette Anna Lena, och var det då nån, som ropade "Anna Lena", så vaknade hon, men ropade de "mor" eller "mamma", så vaknade hon inte. Så fort hon vaknade, så släppte mara.

Hade en mor krupit genom en fölungehams, blev barnet mara.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1949: Hallandssägner. Göteborg. S. 138