Stugan i Hön-hult

De gick skallgång efter vargar här i Drängsered, men de såg inte till någon, och ändå visste de, att de hade varit framme och tagit kreatur på ett ställe några dar innan. Så var det en, som blev törstig, och han gick in på ett ställe i Hön-hult, där det bodde en ensam käring, och då hade hon hela stugan full med vargar. Hon bad, att han inte skulle säga något. Men de satte eld på stugan, så både käringen och vargarna brann inne.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1949: Hallandssägner. Göteborg. S. 148