Julottans hemlighet

Min husbonde och farbror, Lorentz i Ulvhult, talade om, att han en gång varit i "drängstuan" i prästgården, hos en gumma, en änka som bodde där, och sytt innan jul. Farbror Lorentz var skräddare. På julanatten blev det ljust i kyrkan. Gumman fick se det. Då fick hon brått. "Ja har ju försåmmat me, och nu börjar julottan", tänkte hon. Hon tog "kragen", som de hade förr, den gick långt ner, på sig och gick, tänkande att hon kommer alldeles för sent. När hon kom in i kyrkan, så kom den förste karen (hon hade varit gift två gånger) och mötte henne och bad att hon skulle lämna "kragen." Han tog "kragen" ifrån henne. Gumman skyndade sig ut o hem. - Sedan då på morgonen när julottan var slut gick hon och tittade, och då låg där en flik på var grav av "kragen," för hon skulle inte "oroat" de döde.