Den onde i Torup

Min far talade om att när han hade plats uti Torups församling så bode der ett par gamla som hade ett litet jordbruk men hade altid varigt fatiga men mannen på stälet hade komit i en peningknipa; han behövde tvunget pängar men igenom några eder han träfat den onde och då hade han gått in kontrakt med honom men hustrun viste det inte förän den kväll han kom o hämtade husbonden; det hände sent en höstkväll han var tyst ock sluten den senare bretade hans hustru för sina grannar, den kvällen som den onde kom stod kvinnorna vid spisen och kokade gröt och vid det tillfälet knakade det på den ytersta dören, "det knakar", sade gumman "hör du det far", men mannen ville inte gå ut utan han bad guman gå ut, "är du [...]" tykte gumman "ja", sade då manen, att "jag har lovat mig åt den onde", då svimade guman men sansade sig snart igen men till sist gick manen ut och öpnade dören men han låte inan - dören stå öppen, men det lilla juset som kom ineifrån stugan lyste såpas på den onde, så guman kunde se honom, och han såg ut vid det tilfälet som en fin härre man, och när manen komm ut, sen såg hon aldrig sin man mer men ett väldigt blodstänk var allt vad hon upptäkte om morgonen när hon kom utt, detta som jag har skrivit ner är en sann beretelse som min far tala om ibland för oss.