Trollkonster i krigstid

En ifrån Döbbla i Slättåkra var med i Norge, när det var krig. Han kom in på ett ställe där, och då var modern och dottern sysselsatta med att klippa halm till fint hackelse. Svensken frågade, vad det skulle bli för något. »Det ska bli lus», sa dottern. "Vad ska ni ha dem till?" undrade svensken. "Jo, vi ska kasta dem på de svenske knektarna, när de kommer hit och vill logera." "Kunnen I fler konster?" "Ja, vi kan mjölka också?" — "Visa oss, hur det går till!" tyckte svensken, och då satte flickan en kniv i sängstocken och ställde ett kärl under, och det kom mjölk i det. Efter en stund sa flickan, att de måste sluta, för annars dör kon. Men knekten ville, att hon skulle fortsätta, och då gjorde hon det. Till slut kom det inte mer mjölk, och då sa flickan, att kon var död. "Var var den kon?" frågade knekten. "Jo i Döbbla i Slättåkra", sa flickan. Men då hade svensken sett nog av trollkonster, så han slog ihjäl både käringen och dottern och brände huset. När han kom hem till Slättåkra, fick han veta, att kon dött just vid den tiden.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1949: Hallandssägner. Göteborg. S. 147