Stranddöingen och drängen

De talade om hur svårt det var med stranddöingar. De skreko: "Hjälp oss i kristen jord!" De kunde höra, hur vattnet rann av dem. En kväll, då drängen skulle gå ut och stänga dörren, var där en sådan döing, som hängde över dörren — där var halvdörrar på den tiden. Han sa till drängen: "Hjälp mej i kristen jord, så skall du få ett skrin, som är nedgrävt i en backe i Söndrum." — "Ja, det får vara hänt", sade drängen. Han tog stranddöingen och bar honom på ryggen till Halmstads kyrkogård och kastade honom över muren. Sedan gick han och letade efter skrinet, och det fann han.

Sen kristnade de stranden. Min mormor talade om att hon mindes, när de kristnade stranden. Hon berättade att både präster och lekmän seglade ett långt stycke utåt havet då. Sedan kom det aldrig fler döingar.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1949: Hallandssägner. Göteborg. S. 126